Ett rum för inspiration

Idag öser regnet ner utanför fönstret och luften är sådär riktigt rå och kall. Det var längesedan nu som jag behövde elda i spisen. Men idag har jag eldat hela dagen, och jag riktigt myser av att få känna den där trygga värmen igen.

Semestertiderna börjar ta slut, och jag kan ana svag förnimmelse av höstens ankomst, även om sommaren fortfarande är kvar nästan en månad till. Men det är som om jag börjar komma in i en annan fas. Även om sommaren på ett sätt känns mer intensiv än andra tider på året, så är det ändå något slags lugn över den. Och även om jag inte haft någon riktig semestervecka i år så har jag ändå tagit allt i ett lugnare tempo.
Men nu när vi börjar närma oss mitten på augusti och så är det som om jag mentalt börjar förbereda mig för “vardagen” igen. Lite som man kände när man var liten innan skolstarten. Men det känns på ett bra sätt. Lite som en ny början.

För att få igång känslorna av en nystart efter sommaren, så bestämde jag mig i förrgår för att göra en riktigt stort rensning i mitt arbetsrum. Senaste tiden har jag nästan inte velat sitta där inne och jobba, eftersom det varit så rörigt. Tung energi på något vis.
Men jag har liksom inväntat det där naturliga rycket man kan få ibland när kroppen nästan fylls av en stark instikt av att städa och röja. Den kommer inte så ofta, men när den väl kommer så är det som att min största passion i livet är att städa och göra fint. Jag blir stark som ett berg och kan bära möbler jag annars inte orkar. Och jag kan städa i flera timmar utan uppehåll. Jag kan slänga gammal skit som jag annars har svårt för att slänga därför att jag tänker “men åh..jag kan ju behöva den någon gång“.

Nu kom de där rycket i förrgår, så jag bara lät det komma till uttryck och röjde och möblerade om. Tre stora sopsäckar fyllde jag med skräp, och jag kan för mitt liv inte förstå hur allt det fick plats i arbetsrummet. Men nu sitter jag här och känner att jag kan andas igen. Varje gång jag städat ett rum som tyngt mig så inser jag hur viktigt det är att ha det fint runt om sig för att få saker gjort. För att kunna känna inspiration.
081004Tog lite bilder idag så att ni skulle få se hur det ser ut här nu. Jag möblerade om lite och ställde ut mitt skrivbord från väggen till mitten av rummet istället. Det blev så mycket härligare och kreativare känsla här inne då. Och dessutom köpte jag en ny skrivare här om dagen som redan nu förenklat mitt liv tusen, miljoner gånger. Min förra skrivare har varit trasig länge vilket resulterat i att jag var och varannan dag behövt springa med datorn hem till min mamma för att låna hennes skrivare. Men nu kände jag att det var dags att göra något åt det också. Ett nystädat arbetsrum och en fungerande skrivare, det behöver jag unna mig för att få en bra start nu efter sommaren. För att få lite workflow.
081005

Jag ägnade mycket tid och eftertanke till hur jag skulle få rummet både fint, inspirerande och med mycket plats för att jobba. Jag blev väldigt nöjd med resultatet. Och det känns så luftigt nu om jag jämför med innan. Men det är inte konstigt när tre stora sopsäckar med skräp försvunnit härifrån.
081006Eftersom det är här inne jag sitter största delen av tiden när jag bloggar, redigerar bilder och gör annat jobb framför datorn, så är det viktigt för mig att jag känner mig inspirerad här inne. Att det är ett rum som får mig att må bra och som sätter igång kreativiteten. Det känner jag verkligen att det gör nu.
081007Finns det något mysigare än att ha en sovande hund under skrivbordet? Min tjocka lilla gris ♥ Jag minns att jag drömde om det när jag bodde i Göteborg. Att jag skulle ha eget företag och sitta och jobba hemifrån i min lilla stuga i Grundtjärn med en sovande hund som värmde mina fötter. Känns så häftigt när jag tänker på att det liv jag drömde om då stämmer ganska bra överens med det liv jag lever nu, även om jag då inte hade någon aning om vad jag skulle jobba med och hur det skulle vara möjligt. Jag är så tacksam att 6 långa år lett mig hi081003Igår satt jag i flera timmar och höll på med momsredovisningen till sena kvällen. Det hade jag aldrig börjat med igår om det inte vore för att det var så rent och fint där inne. Jag liksom fick en naturlig lust till att få ordning på papper och sådant som jag annars tycker är så fruktansvärt tråkigt. Men ett rent och fint arbetsrum gör att jag blir mer effektiv. Jag blev nästan klar med allt, och det kändes så otroligt skönt. Jag tände lite ljus och bara myste där inne.
081001Jag städade i min bokhylla också, och just denna mittenhyllan har jag fyllt med sådant som ligger mig varmt om hjärtat. Några viktiga böcker, bland annat några av Nicke Sjödins böcker. “På annersia” var den sista han gav ut innan han dog, och den tycker jag om så mycket. Och ett väldigt gammalt exemplar av en bok med John Bauers illustrationer som jag fick av min vän Lasse. Den boken älskar jag att bläddra i. Den tar mig till en annan värld. Och sen den vackra sagolika ljuslyktan från Wik & Walsøe, och en handgjord keramikhäst som jag fick av en bloggläsare vid namn Jenny som är keramiker, efter att hon lyssnat på min föreläsning i Kisa.
081002Jag tycker om att inreda med sådant som jag berörs av. Som väcker varma minnen och som får mig att hamna i en kreativ stämning. Är så glad för den stora städningen i arbetsrummet. Jag känner att detta verkligen var något som behövdes. Nu är jag redo för nya tag och alla de utmaningar som väntar till hösten.

Hoppas ni alla har en jättefin onsdag. Kramar i massor ♥

Tiden mellan natt och dag

080813

Det var efter att jag flyttade till Grundtjärn som jag förälskade mig i riktigt tidiga morgnar. Såpass mycket att det vägde tyngre än min morgontrötthet. Att tvinga mig upp ur sängen i gryningen brukar oftast resultera i de mest magiska naturupplevelser. Jag kan vara hur trött som helst, men när jag öppnar ytterdörren och kliver ut och tar mitt allra första andetag av den fuktiga, friska morgonluften så försvinner all trötthet. Istället fylls jag av energi och förväntan inför vad den vackra morgonen kommer bjuda på.
080811Den här vackra morgonen förra veckan så hälsade jag på kvigorna som trötta låg och sov i det daggvåta gräset. Några reste sig upp för att hälsa. Jag tror även de njöt av den vackra, dimmiga morgonen.
080812080810Åkte iväg en sväng över de ensliga grusvägarna. Mina absolut favoritvägar. De leder alltid till något vackert.
080814Jag kom upp på höjden och fick se solen stiga upp genom den tjocka dimman.
080815Det är verkligen något speciellt med tidiga morgnar. Ingen annan tid på dygnet bär på så mycket lugn och harmoni som just den timmen när natten övergår till morgon.
080816Jag fick känslan av att jag svävade högt upp i himlen. Blickade ner över trädtopparna och den dansade dimman.
080818Sen när solen kommit upp en bit så är det som om en annan fas tar vid. En annan slags morgonkänsla. Den råa luften och den tysta tystnaden ersätts med liv och rörelse. Svaga morgonvindar och fågelkvitter. Den nya dagen har börjat.
080819Alltid när jag är ute såhär på morgonen, så lovar jag mig själv att försöka göra det så ofta jag bara kan. Börja morgonen med solens första strålar. Även om det ibland innebär mindre timmars sömn så ger det ändå mer energi. En annan slags energi. Och att bara få börja dagen med det lugnet…med den luften och med den känslan, gör att jag påverkas positivt resten av dagen.

Vad tycker ni om tidiga morgnar? ♥

I ett hav av eldört

Igår kväll åkte jag ut för att uppleva sensommarkvällen vid lite olika vackra platser. Bland annat åkte jag till det här fältet där miljoner mjölkörter slagit ut. Här brukar det varje sommar bli som ett stort rosa hav av blommor och jag bara älskar känslan av att befinna mig mitt i det. Bland surrande humlor och små flygande frön som färdas med sommarvindarna från de blommor som blommat ut.
På engelska kallas blomman fire weed. Jag tycker det låter så vackert.
Eldört.
080502080505Det är något speciellt med denna sommaren. Det har varit ovanligt mycket blommor överallt. På ängarna, i dikena och vid kalhyggen. Speciellt dessa blommor har blommat upp precis överallt. Men jag tycker de är så vackra. De ger mig känslan av norrländsk sommar.
Efter att de blommat klart så öppnas kapslarna upp med bomullsliknande frön som flyger med vinden. Ungefär som maskrosorna gör.
Speciellt i slutet av sommaren och vid tidig höst kan man se dessa flyga omkring lite överallt. Det är fascinerande…för en enda planta kan sprida 80 000 frön.
080503080504080506Sensommarens färger. Så vackert.
080501Det är kvällar som dessa som ger mig så mycket kraft och glädje. Bara få vara ute i naturen med min kamera och ta in allt det vackra. Förmedla vidare och berätta om upplevelser och platser. Om det inte vore för myggen hade jag kunnat sitta här i flera timmar och se kvällen förvandlas till natt. Se hur färgerna och ljuset skiftar för varje minut.

Nu är det fredag och ikväll tänkte jag ka ner till Urkultsfestivalen en sväng och kolla läget lite. Den är ju i Näsåker, bara tre mil härifrån. Jag har ju tidigare år jobbat på “Sigges camping” där och varit med från festivalens början tills att sista tältet slagits ner. Det är en häftig känsla på något vis, och se hur lilla Näsåker växer till liv och bubblar av musik, dans och folk. Men i år har jag fått prioritera bort festivalen eftersom det är så mycket annat just nu. Igår vid midnatt när det var den stora invigningen, eldnatten, så satt jag istället inne i ateljén och påbörjade en ny tavla till sommarens kollektion som ska ställas ut i Norrköping i september. Men jag riktigt myste där inne av tanken på att tusentals människor just nu fick bevittna något riktigt vackert och häftigt, medan jag satt inne i min värld av färger och försökte måla känslan av ett fält med mjölkörter.
Eldörter.

Vill passa på att önska er alla en fantastiskt fin helg. Och nu i helgen ska jag svara på alla kommentarer på de senaste inläggen som jag inte hunnit gjort i veckan. TACK för allt fint ni skriver. Ni berör mig i hjärtat varje dag ♥
Kram på er!

Te berga blå

Det var när jag stod i köket en dag som jag plötsligt hörde något om kulning på radion. Jag skruvade upp volymen och fick till min stora förtjusning höra rösten av Ulrika Bodén, en av Sveriges främsta folksångerskor och som har sina rötter här i Ångermanland. Hon var aktuell med en ny CD-skiva med kulning och hennes tolkningar av gamla vallvisor och locklåtar som sjöngs på fäbodvallarna i norr för länge, länge sedan. Det var som om världen runt om mig stannade där jag stod vid radion i köket och lyssnade när hon så passionerat berättade om vad som inspirerat henne till skivan. Om samspelet som fanns mellan fäbodstintorna och korna. Om ljudet från koklockorna som blandades med de starka lockropen och de höga, melodiska kulningarna. Och om de längre stunderna av tystnad, när korna bara följde och endast ljudet av klockorna och klövarnas ojämna takt mot marken hördes. Det var så vackert att lyssna på att jag nästan blev rörd.
Te berga blå. Bara titeln fick mig att längta efter att få höra på denna musik.
070702Jag såg Ulrika första gången 2013 när jag var på Nicke Sjödins gala och fick mottaga ett fint stipendie för att jag skrev och bloggade om min kärlek till bygden. Då var Ulrika där och uppträdde med de mest ljuvliga kärlekssånger man kan tänka sig. Aldrig hade jag hört en sådan vacker röst i hela mitt liv. Den var så klar, så mjuk, så skör och så stark på samma gång. Precis som hela hennes utstrålning.

Och sedan, när hon började kula och berätta om de olika lockropen, så nästan stannade mitt hjärta. Jag upplevde precis samma slags trollbindande fascination som jag hade gjort när jag var 11 år och var på klassresa till Stockholm, och fick höra Susanne Rosenberg kula på Kungliga musikhögskolan. Aldrig tidigare hade något borrat sig in i så djupt i själen på mig. Och den kvällen i oktober 2013 när jag återigen fick höra kulning av Ulrika Bodén, så var det som om jag hittat något jag länge letat efter. Så kvällen efteråt skrev jag ett mail till Ulrika och frågade om hon hade en skiva med kulning så att jag kunde härma och lära mig.

Hon svarade så otroligt fint och berättade att hon än inte hade någon skiva med kulning, men att hon hade tänkt på det och hoppades kunna göra verklighet av det längre fram. Istället tipsade hon mig om sin sånglärare, som var just Susanne Rosenberg, och hennes bok om kulning med tillhörande CD skiva. Samma timme som jag läste mailet så hade jag beställt boken om kulning. Men inte förrän nu i vintras så satte jag igång på riktigt med att försöka lära mig denna fantastiska urgamla sångteknik. Har läst boken om och om igen och lyssnat på skivan så många gånger att jag kan varenda text, tonhöjning och paus utantill.

Så, mina två stora inspiratörer när det gäller kulning är just Ulrika Bodén och Susanne Rosenberg. Är så evigt tacksam för vad de gör och för deras röster och kulning som bär på något alldeles speciellt. De inspirerar mig varje dag till att fortsätta lära mig sången och tekniken.
071301

Ulrika Bodéns nya skiva "Te berga blå"

Ulrika Bodéns nya skiva “Te berga blå”

När jag fick hem paketet med skivan som jag längtat efter varje dag sedan jag la beställningen, så var det nästan som om jag höll en oupptäckt värld i min hand. Det var en sådan bubbland lycka över att få veta att här fanns en hel skiva med kulning, lockrop och vallvisor jag aldrig tidigare lyssnat på.

Det var middagstid och jag och Johan skulle egentligen börja med maten. Men Johan visste hur mycket jag längtat efter skivan. “Jag fixar maten nu. Sätt du dig och mys och lyssna på skivan i lugn och ro”.
Vilken lycka.
Jag satt i fåtöljen i köket och lyssnade medan jag följde varenda textrad i de lilla häftet man fick med. Luktade på det nytryckta pappret. Fascinerades över de norrländska orden och de vackra melodierna. Och sen kom en låt som träffade mig rakt i hjärtat. “Hör nu alla mina djuren kom”. Bland det vackraste jag någonsin hört. Jag satt där med tårarna längs mina kinder och kände återigen sådan lycka över att något så vackert skapats.

Nu har jag haft skivan i en vecka och jag har lyssnat på den varje dag. I bilen, på datorn när jag sitter och jobbar, i mobilen när jag är ute. Älskar den där känslan som musiken ger mig. En känsla som är svår att förklara. Något från förr, som berör mig så djupt.
Sent igår kväll satt jag inne i ateljén. Jag målade och lyssnade till skivan. Sen kom den där låten igen som rörde mig till tårar i köket förra veckan. Det har blivit en sådan där låt som jag “är rädd om”. Om jag har funnit en riktigt vacker låt som verkligen berör mig, så lyssnar jag bara på den vid speciella tillfällen, när jag har ro i själen att ta in allt som den ger. Det är svårt att förklara. Men jag vill inte “förstöra” en låt genom att lyssna på den i en vardaglig situation som inte når upp i den kvalitet som låter ger. Då tas den inte emot på det sätt den förtjärnar.
Så har det blivit med den låten, “Hör nu alla mina djuren kom”. Den är så vacker att den bara kan lyssnas på vid speciella tillfällen. På nätterna när jag är ute och kör genom dimmiga skogar, eller vid en vacker stilla sjö. Eller som igår, i ateljén.

Det var mitt i natten, och när låten började spelas så släppte jag penslarna och reste mig upp. Jag gick fram till fönstret och blickade ut. I samma veva som första meningen sjöngs i den vackraste stämma man kan tänka sig, så såg jag den allra första stjärnan på himlen. Jag rös. Jag har inte sett stjärnorna sedan i maj. Himlen var skymningsblå, och ovanför trädtopparna lyste ljuset av solen som sedan länge gått ner och skapat en morgon någon annanstans på jorden. Jag tittade upp mot stjärnan och kände återigen tårarna i ögonen. Musiken, stämningen, natten. Allt var så obeskrivligt vackert. Sedan gick jag ut med kameran för att fota sensommarens första stjärnhimmel.
080402Det är något speciellt med de där blåa ljuset och det starka skenet ovanför granarna.
080403Jag har en dröm om att någon gång själv få ge ut en skiva med kulning. Skapa melodier med toner från förr och som berör människor med den där speciella urkraften som kulning har. Men tills jag lärt mig tillräckligt, är jag så evigt tacksam för skivan med kulning som Ulrika Bodén skapat. Den inspirerar, berör och skapar nytt liv i något som fanns för länge sedan. “Te berga blå” finns att köpa HÄR om någon är intresserad.

Detta är inget reklaminlägg, utan bara tips från djupet av mitt hjärta ♥

Där nutiden och dåtiden möts

Hej på er!
Efter en härlig helg är det nu åter måndag igen. Efter några koppar kaffe ute i morgonsolen och lite fotograferande ute vid ladan sitter jag nu här vid mitt arbetsrum för att ta tag i lite jobb. Det härliga med måndagar är ändå att det alltid känns uppfriskande på något vis. Som att vända blad och påbörja något nytt.

Igår, den 31 juli så var det exakt sex år sedan flyttlasset gick från Göteborg till Grundtjärn. Och idag för sex år sedan gjorde jag mitt första inlägg på bloggen från Grundtjärn. Det känns så himla konstig med tiden ibland. När jag tänker på dessa sex år så känns det både som de har gått enormt fort, samtidigt som det var en hel evighet sedan som jag flyttade. Jag har nästan svårt att minnas livet innan Grundtjärn. Det känns som jag alltid bott här.

Igår firade jag årsdagen med att fara iväg på en liten utflykt till Näsåker. Vi gick på en loppis tillsammans med mina vänner och tremänningar Åsa och Per Henrik, och där inhandlade jag några riktigt fina presenter till mig själv. Jag kände mig rik när vi åkte därifrån.
Så nu tänkte jag visa lite bilder från min söndag!
073102Det här vackra stället kallas Fäbodammen och ligger bara en bit utanför Näsåker, i Lidgatu. Jag har kört förbi det tusen gånger och alltid tyckt det sett så otroligt fint ut. Så det var verkligen dags att fara hit och kolla läget.
073101Det var min mamma och pappa som berättade att de hade en jättefin loppis här, och det var på så vis jag och Johan kom på tanken att åka hit. Vi har länge sökt efter en sådan där gammeldags kökslampa, en fotogenlampa fast som också är omgjord till el. Så då tänkte vi fara hit och kolla. Vi hittade inte exakt en sådan vi sökte, men jag hittade däremot mycket annat spännande! Jag älskar verkligen loppisar. Ändå är jag så sällan på loppis. Det är så otroligt mycket roligare att gå på loppis och hitta vackra gamla saker än att åka och inhandla nya saker. Att veta att det finns en historia bakom gör att det känns så otroligt mycket mer värt på något vis.
073103Under ett parasoll vid det mysiga caféet satt dessa eldsjälar. Sture Persson som driver hela Fäbodammens verksamhet och Göran Sandman som har loppisen. Blir glad i hjärtat av att det finns sådana här platser att besöka. Det går aldrig att hitta på samma sätt i städerna.
073111Efter loppisen och besöket på Fäbodammen (Visar er mina fynd längre ner i inlägget) så åkte vi hem till Åsa och Arvid och böjds på gofika.
073104Äntligen fick jag träffa den här underbara guldklimpen igen. Malte! Den gamla själen i en liten kropp. Det är något väldigt fascinerande över denna lilla människa. Och han har redan blivit så stor, så att han till och med lärt sig gå på pottan! Minns ni i november när jag fotade honom hemma i mitt kök? Vad han har växt sedan dess!
073105Sommar, fika och underbara vänner. Sådana här stunder som betyder så mycket! ♥
073106De vackra hällristningarna på bergen omrking forsen.
073107073110073109Och skogen runt om forsen är också så otroligt vacker. Älskar de höga gamla granarna och de lilla bäcken.
080101Och nu, titta vilken fin cykel jag fyndade på loppisen! För endast 400 spänn! Jag är så glad över den att jag nästan spricker. En gammal Puch från 70-talet. Göran på loppisen berättade att han övertagit den från en kvinna i 70-års åldern, som köpte den när hon var i 30 års åldern. Känns så fint att få veta lite om historien bakom den, och att den ägts av en och samma kvinna i alla dessa år. Och nu får jag äran att ta över den. Jag har länge velat haft en cykel då min förra gått sönder. Så nu ser jag fram emot många härliga cykelturer i Grundtjärn framöver.
080105080102Och sen hittade jag dessa vackra och väldigt gamla koklockorna! De satt till och med kvar i läderbanden som hängt runt kossornas halsar. Jag blev alldeles rörd av att se dessa. Jag tänker mig att de kanske hängt på kor som gått omkring på fäbodvallarna för länge sedan. Jag nästan ryser vid tanken. Och ljuden….åhh! Måste spela in ett filmklipp sedan så ni får höra. Alla klockor har olika klang, och det låter så vackert tillsammans. Igår kväll tog jag cykeln och hängde koklockorna på styret och det kändes som jag var en flock kor som sprang över ängarna 🙂
080103Två av klockorna hade inget band så de var lösa. Men lika fina ändå! Så jag fick fem koklockor allt som allt.
080104Jag hittar inget årtal på läderbanden men däremot hittade jag denna finna platta med ett namn inristad. Visst står det J.Stranqvist Edsele?
Jag undrar hur gamla dom är. Vackert är det i alla fall ♥

Så det var lite om mina äventyr från igår. Hoppas ni alla haft en underbar helg och att ni får en bra start på den nya veckan!
Kram på er! ♥

Betraktar sommarens skönhet

072705

Utanför fönstret står högsommaren i blom och mjölkörten färgar ängarna lila. Allting är så vackert nu att jag knappt vet hur jag ska bära mig åt för att ta tillvara på allt. Jag skulle kunna vandra omkring dag som natt och bara betrakta naturens skönhet. Andas in alla dofter och känna sommarens milda vindar mot kinden.

Jag fångar så mycket jag kan, av känslorna som sommaren ger mig, och sedan går jag in i ateljén och överför det till färger. Jag har spenderat mycket tid i ateljén de senaste dagarna, och mer lär det nog bli. Det är en sådan tid nu. Det är något slags lugn som gör att den sidan av kreativiteten kommer fram naturligt. Och då vill jag ta till vara på det.
072701Inne i ateljén växer nya världar fram. Sommarminnen och sommarkänslor i abstrakt tolkning. Jag målar näckrosdammar, skogstjänar, ängsull, hemliga stigar, nattdimmor, dansande fjällforsar och en soluppgång över Högland.
072706072702Ett kreativt kaos. Men nu ska jag städa upp här inne innan jag påbörjar en ny tavla. Jag brukar alltid tycka om att ha det rent och fint när något nytt påbörjas.
072703Nu blir det snart en liten promenad med hundarna i solskenet mellan åskmolnen. Hoppas ni alla har en härlig onsdag!
Kramar i massor ♥

Sommarvila

072505Här hemma i Grundtjärn har sommaren verkligen blommat ut nu. Den senaste veckan har varit som en sommardröm. Varmt, stilla och klarblå himmel. Och det känns som om allting liksom har gått in i en slags sommarvila. Korna ligger trötta på ängarna och vilar. Människor ligger på filtar vid stranden och svalkar sig i sjön. Vinden skyndar ingenstans. Den bara smyger försiktig förbi och märks endast genom de svajande blommorna på ängarna.
072506
Allt har gått in i ett annat tempo. Även jag.
Och det känns som det är denna tiden på året som solen ska skina in i djupet av våra själar och värma upp oss inför den kommande vintern. Så att vi ska orka den mörka tiden. Därför har jag verkligen tillåtit mig att gå in i ett annat tempo nu, så att jag ska kunna blicka tillbaks på dessa dagar och låta minnena värma mig när kylan och mörkret är här.
Det gör ingenting om saker inte hinns med som vanligt. Om huset är lite stökigt eller om diskhon är full. Om jag är mindre effektiv och inte får lika mycket jobb gjort varje dag. Det kan man ta igen senare. För nu känns det som jag hellre tar vara på värmen och solen. För den kanske inte kommer senare.
072503Att sova lite längre på morgonen och sedan gå ut och dricka kaffe med denna utsikt. Höra fåglarnas kvitter och lyssna på lugnet. Känna marken under fötterna och doften av blommor och nyklippt gräs. Det är livskvalitet för mig. Jag njuter av varje dag som är såhär. Det är som om något i mig också blommar ut med denna sommarmagi.
072502Ute i trädgården växer allt så det knakar. Hundra tomater väntar på att bli röda och en liten solros har redan börjat slå ut. Persiljan smakar så gott så jag varje dag går och tar några knippen och äter direkt.
072504Och idag fick jag som ett lyckorus när jag såg att några luktärter slagit ut. De dog ju egentligen av frosten i juni men de lyckades slå nya skott och nu har blommorna kommit. Det är fler knoppar på gång och jag bara längtar tills alla slagit ut samtidigt så man kan känna doften från dom på håll.
072501Och min älskade lille Nanook som inte alls är så förtjust i den extrema sommarvärmen. Vilket förstås är förståeligt med tanke på att han går omkring med en pälskappa året om som han inte kan ta av sig. Men under dagarna får han ligga i skuggan under ett rönnträd. Och i kväll ska han  få sig ett svalkande dopp nere i sjön. Det blir ett dopp även för mig.

Har ni det bra i sommarvärmen?
Återigen, tack för allt fint ni skriver. För all kärlek ni ger och för att ni är så himla underbara!
Hoppas ni har fina dagar och får njuta av sommaren riktigt ordentligt.

Kram på er! ♥

Nostalgi

072001Det är något med sommarkvällar i juli som påminner mig så starkt om något att det nästan känns som jag förflyttas i tiden. Något som berör alla mina sinnen så djupt att det nästan gör ont. Ni vet den där känslan när något upplevs så vackert att lyckan blandas med känslor av sorg. Som om man redan känner nostalgi inför vetskapen att den stunden aldrig kommer att komma tillbaks. 

När jag går här barfota på grusvägen, och känner doften av torkat hö och sommargrönska, och lyssnar till fåglarna, humlorna och myggorna, så får jag den känslan. Det känns så starkt att jag nästan blir lite ledsen. Eftersom det påminner mig om när jag var liten. När mormor och morfar levde.
072006De allra starkaste minnena jag har från min barndom är härifrån Grundtjärn. Ändå var vi inte här så mycket. Några dagar om året. Men de dagarna i Grundtjärn satte så djupa spår i min själ att jag än idag kan känna känslan av hur det var att tvätta kläder med mormor under kranen ute på ängen. Doften av stugan, och kaffet ute på altanen. Rösterna, skratten. I min lilla värld, som treåring, var det de lyckligaste stunderna.
Jag fick springa fritt ute på ängen och plocka blommor. Jag byggde små hus till alla pysslingar och åt blåbär så händerna var alldeles blå. Jag kan än idag känna det där pirret i magen när jag försiktigt gick in en bit på stigen till skogen. Alldeles själv. Skogsmyrorna som nyfiket klättrade upp på mina bara fötter och solljuset som strilades in genom granarna. Doften av storskog, där alla stora björnas fanns. Men som i alla sagor som min morfar berättade, så var björnarna snälla.
072005Och sent på kvällarna samlade vi oss i en bil allihopa, och åkte ut för att titta efter älg. Den känslan och den spänningen jag kände då slår vilket nöjesfält som helst. Aldrig kände jag mig så levande som när jag fick vara med familjen i Grundtjärn. Det tycks låta som simpla små händelser idag, men de var de dagarna i Grundtjärn när jag var liten, som präglade mig för resten av livet. Det är därför jag är här idag.
072002Sådana här kvällar så kommer barndomsminnena från Grundtjärn fram så extra starkt. Det räcker med att en liten kvällsbris för med sig en doft som påminner om då, för att mitt hjärta liksom ska stanna till och jag nästan vill gråta en stund. Inte för att jag är ledsen, men för att det känns så starkt. För att det är så vackert. För att det påminner om en tid som inte längre finns. Med människor som inte längre lever. Mormor och morfar. 

Men just då, i den där kvällsbrisen, så är det som om det fortfarande finns kvar. 
Den för med sig allt från förr, och påminner mig om att allt som vi håller kärt, lever kvar i oss.