Tag Archives: när

När ord inte räcker till

Posted on by

Den vanligaste frågan som jag får är “Varför flyttade du till Grundtjärn?“. Och trots att jag svarat på den miljoner gånger så tycker jag alltid att det är lika svårt att i ord förklara varför jag gjorde det. “Jag vill bo närmare naturen..” brukar vara mitt svar. Men det svaret räcker inte till. Inte på långa vägar. Därför är jag så glad för att kameran finns. Det känns som min räddning, mitt sätt att verkligen kunna visa och uttrycka vad det är jag tycker är så fantastiskt med att bo såhär. Med bilderna kan jag fullt ut visa vad det var jag sökte som inte storstaden hade. En bild säger ju verkligen mer än tusen ord 🙂

Så här kommer några av mina foton, som ni trogna bloggläsare säkert redan sett någon gång tidigare i bloggen. Men det är foton som visar lite på vad är jag älskar så mycket med att bo såhär.

När jag var tolv år

Posted on by

Efter att jag hade lagt upp några texter från min dagbok som jag skrev när jag var 12 år “En tolvårings dagbok” så fick jag frågan om jag inte kunde ladda upp några bilder på mig från den tiden. Här om kvällen var jag uppe på vinden och rotade i lite kartonger för att leta efter en bok, och då kom jag över några bilder från just när jag var 12 år, och tänkte direkt att jag skulle ta med mig dom ner och fota och sedan visa er 🙂

So here we go! Här har vi den tolvåriga Jonna, som kan styra vindarna, drömmer om en guldfiskkennel och har tre osynliga polare!

På ängen i Grundtjärn

Nyvaken i sommarstugan

Jag försökte nog se rolig ut här, eller nåt 🙂

Och här är jag hemma i Stenungsund, sittandes på min grymt snygga, hemgjorda häst "Sherdil". Stallet ser ni till vänster. Ja inte saknade jag fantasi i alla fall. (Jag lekte med käpphästar tills jag var 15 år. Det känns som det är lugnt avslöja det nu haha! Fast jag hade en mycket finare häst sedan! 😉 )

När jag trodde att det inte kunde bli värre

Posted on by

Ja såhär gick det när jag körde till Sollefteå idag. På den smala skogsvägen fick jag ett möte med en lastbil och då var det bara att välja; köra i diket eller krocka. Det gick väldigt bra som tur var. Jag gled sakta ner i diket så det var inte alls någon fara. Han som körde lastbilen var supertrevlig och ringde direkt efter någon som kunde komma och hjälpa till att dra upp bilen. Han sa att hade inte jag kört i diket så hade han gjort det, så det var ju smidigare att jag gjorde det och inte den stora lastbilen 🙂 Men trots att det gick så bra så tyckte jag ändå att det var väldigt otäckt. Jag var alldeles darrig och chockad efteråt, och kunde inte tänka klart, så när lastbilschauffören sa åt mig att backa när vi skulle dra loss bilen, så trampa jag ner bromsen istället för kopplingen haha, ända tills han fick säga till mig att jag hade foten på fel pedal. Snacka om att vara helt tom i bollen! Sen gav han mig en läkerol och då kändes allt lite bättre haha! Men ja, de här skogsvägarna är inte drömmen att köra på såhär på vintern, inte heller på sommaren. På vissa ställen är vägen så smal så man helt enkelt inte kan mötas, och är det halt så glider man bara och hinner inte bromsa. Som tur är finns det ändå jättemånga mötesplatser på vägen, men på vintern plogas de flesta över med snö.

Här är räddarna i nöden! 🙂 Jag glömde ju fråga vad de hette, men till vänster är killen som supersnabbt var på plats med en kätting så att lastbilen kunde dra upp bilen, och till höger den supersnälla chauffören! 🙂

När livet bjuder på lite utmaningar

Posted on by

Hej på er!
Oj vad allt känns som ett totalt kaos just nu. Precis som det brukar göra innan jul i och för sig 🙂 Klockan är halv fyra på natten och jag har precis jobbat klart. Var i Sollefteå hela dagen och kom hem sent på kvällen. Har varit i Sollefteå jättemycket nu de senaste veckorna som ni säkert märkt, eftersom mormor är på sjukhuset och inte blivit bättre. Så det har varit en väldigt tuff tid, och svårt att hinna med allt. Känns som jag bara springer mellan allt som måste göras och kör de 6 milen fram och tillbaks mellan Grundtjärn och Sollefteå. Men ibland bjuder livet på lite motgångar och stunder då det känns omöjligt att hinna med. Det kan ni nog alla känna igen er i. Då gäller det att vara extra stark och tänka positivt. När allt känns som absolut jävligast, och det känns som allt bara ska braka samman, då brukar jag skratta åt eländet istället. Och det är så underbar känsla. Då ser man plötsligt allt från ett helt annat perspektiv. Skrattet är så helande 🙂

Det har inte bara varit mycket att göra, jag tror dessutom att jag håller på att bli alldeles galen och snurrig haha! Vad jag än gör så blir det alldeles på tok. Igår kväll (söndag) skulle jag fara in till Sollefteå. Det snöade massor och mamma som var hemma hos morfar tyckte inte att jag skulle åka. Men envis som jag är så begav jag mig av ändå. Det första jag gör är att fastna med bilen i en stor snödriva precis utanför huset. Det tog lång tid innan jag hade lyckats skotta loss bilen. När jag väl hade fått loss bilen och börjat köra iväg så såg jag att jag nästan var helt utan bensin. Stannade bilen på Grundtjärnsvägen och pulsade hem i djupsnön och famlade fram i mörkret och letade upp en bensindunk i en av bodarna. Tankande bilen, gick hem med dunken och satte mig i bilen, med skorna fulla av snö, eftersom jag hade tagit på mig mina “stadsskor” som jag bara har när jag ska in till stan 😉

Med bilen tankad körde jag iväg och efter ca 3 km kom jag in på den smala skogsvägen som naturligtvis inte var plogad. Jag körde sakta och funderade på om det skulle gå eller inte. När jag hade kört alldeles för lång insåg jag att det inte skulle gå. Jag tänkte vända på en mötesplats men såg att det inte skulle gå utan att jag skulle fastna. Jag blev lite rädd och fick tillslut börja backa bilen en bra bit tills jag kom tillbaks till en korsning. När jag hade lyckats backa och skulle vända, så fastnade jag igen. Bilen bara spann och jag fick panik. Jag började tänka på att det var en lång bit att gå hem, och jag hade inga varma skor på mig, ingen mössa, ingen ficklampa, ingen spade, ingen mobiltäckning, och två gnälliga hundar i baksätet (Nanook och min mammas hund som jag passar nu medan mamma tar hand om morfar).
Tillslut började jag gasa och backa, gasa och backa, tills jag hade nästan plogat en liten väg med hjulen, och till min lättnad kom jag loss. Jag körde hem och var så glad att jag slapp gå hela vägen hem i mörkret och kylan.

I morse gjorde jag ett nytt försök att åka in, och då lyckades jag ta mig till Sollefteå utan problem eftersom vägen äntligen plogats. Men istället tappade jag mina bilnycklar när jag väl var framme. Jag letade överallt, i alla väskor och fickor. Jag gick till bilen och hoppade in genom bakluckan som en inbrottstjuv (låset är paj så jag kan inte låsa bakluckan) för att se om jag kanske på något vis glömt dom där inne (?). Jag gick flera gånger fram och tillbaks på gångvägen för att se om jag tappat dem på vägen och folk undrade nog vad jag höll på med. Tillslut, såg jag nycklarna ligga där nertrampade i snön på marken. Jag gav till ett glädjetjut och ville nästan börja gråta av lycka.

Så nu är nycklarna tillbaks, bilen fulltankad och jag tog mig hem till Grundtjärn utan att fastna i någon snödriva. Om 4 timmar ska jag köra in till Sollefteå igen så jag får se hur det går då. Det verkar inte ha snöat jättemycket nu som tur är, så förhoppningsvis ska jag ta mig dit utan större problem denna gång 😉

Vilket långt inlägg det här blev! Men det är så skönt att skriva av sig ibland om dagens händelser. Man samlar tankarna på något sätt. Det är ju som att skriva i en dagbok 🙂

Jag ska hoppa in i duschen nu och fräscha upp mig lite. Sedan blir det ännu en dag med mycket kaffe 😉

Tack för era fina kommentarer! Hoppas allt är bra med er läsare!
Skriver mer i morgon! Puss och kram <3

Såhär såg det ut när jag fastnade med bilen första gången 😉

Skottade loss den

Sen var det soppatorsk! Tack gode gud för reservdunken! 😉 Den har räddat mig många gånger!

När mycket händer samtidigt

Posted on by

Godkväll på er!

Åhh äntligen har jag lite tid att sätta mig ner och skriva lite. Det har hänt så mycket runtomkring nu och för varje dag som går känns det som det bara blir ännu mer kaos. Men jag vet att det snart kommer ordna sig. Det är sådana här stunder i livet, när allt tycks gå emot en, som det är som allra viktigast att hålla fast vid allt det fina i ens liv.

Jag är i Sollefteå just nu, men ska strax åka hem till Grundtjärn igen. Det har varit strömavbrott i Grundtjärn hela dagen, så varken internet eller telefon fungerade. Sent på eftermiddagen när elen äntligen var tillbaks igen så fick jag  ett samtal från min kusin att min mormor ramlat under förmiddagen och ligger på sjukhus. Så nu under kvällen har jag varit hos min mormor på sjukhuset och sitter just nu hemma hos morfar.

Nu ska jag och min mamma åka hem och jobba, och tidigt i morgonbitti åker jag in hit igen. Jag kände att jag ville skriva lite här först, på något sätt får det mig att slappna av lite. Och eftersom jag inte hade någon ström idag så kunde jag inte blogga något hemma, men jag tog en hel del foton eftersom det inte fanns så mycket annat att göra just då när det var kolsvart både inne och ute 🙂

Men nu måste jag fara hem till kära Grundtjärn! Skriver mer sen!
Hoppas ni har en fin kväll allihopa!
Kramar <3

Den här bilden tog jag idag när jag var helt utan el under nästan hela dagen. Konstigt nog så tyckte jag det var hur mysigt som helst. Det är märkligt hur man verkligen känner tystnaden och stillheten som blir när det är strömavbrott. Man får verkligen uppleva ett helt annat lugn när man inte längre kan sätta sig vid datorn, titta på tv, eller greja med mobilen. Det behövs nog ibland.

När det inte går som man tänkt sig

Posted on by

Hej på er!
Idag var det meningen att jag skulle byta till vinterdäck på bilen, men det gick inte så bra haha! 🙂 Allt jävlades för mig, och eftersom det var första gången jag skulle göra det helt själv så vart det lite extra knepigt. Hela dagen gick åt att försöka byta däck men det slutade med att jag fick skruva åt dom igen. Jag vet inte hur många gånger jag fick springa hem till Tage och be om råd och bättre verktyg än dem jag hade. Men ingenting hjälpte. När jag väl lyckades få bort muttrarna så fastnade de inne i det här verktyget som jag inte vet vad det heter. Varenda mutter fastnade och varje gång vart jag lika rädd att jag skulle förstöra Tages verktyg. Anledningen till att de fastnade var att muttrarna var så gamla och nästa förstörda, eller mosade kanske är rätt ord, så verktyget fick inget grepp om dem. Ja jag är inte så haj på det här med bilar som ni säkert förstår. Jag är bättre på att köra som tur är 😀

Efter många timmars meckande fick jag skruva tillbaks de få muttrar jag fått loss och slänga in vinterdäcken i bakluckan. Som tur är så ska jag i morgon in till Sollefteå för att fixa de tre saker jag var tvungen att åtgärda med bilen efter besiktningen. Förhoppningsvis finns det även lite tid att få hjälp med att byta vinterdäck. Jag som verkligen hoppades på att klara det helt själv utan det minsta hjälp. Det gick ju inte så  bra. Men jag skyller helt och hållet på muttrarna, inte att jag är tjej 😀

Hämtar vinterdäcken i skolans gamla utedass 😀

Precis i början, lyckligt ovetandes om hur kämpigt det skulle bli!

 

Tar i för kung och fosterland! 😀

Haha det blev många timmar vid bilen. Det gick inte som jag hade väntat mig, men det var lärorikt endå! 😉